Lugn...

..enligt mig har lagt sig. Björn Afzelius spelas rätt så högt (för att höras till köket), Thomas står och diskar, jag väntar på att smöret ska smälta i stekpannan så köttfärsröra till lasagnen kan påbörjas. Jag tycker att det är lugn. Det är skönt. Jag trivs. Lycklig? Kanske. Mindre snurr och mindre huvudvärk så kanske. Nu gnäller jag mest och tycker synd om mig själv. Det förstör lyckan en aning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0