Tänkaren...
Och folk gnäller på att det är så fult, att jag förstör min kropp och så vidare.
Men jag mår så bra när jag får tatuera mig, pryda min kropp med det jag tycker om och uttrycka mig på det viset.
Det sägs så ofta "gör inget du kommer ångra". Men varför inte bara låta bli att ångra det man gör? Stå för det man gjort, om det så är en liten ful, blek tatuering. En gång i tiden var man så stolt över den där lilla tatueringen...
Livet är för kort för att leva det i ånger.
Ja, livet är så kort... det bekymrar mig mycket och ofta. Jag har bara ett liv, vad jag vet, att göra precis det jag vill.
Och ändå slösar jag bort det på ett liv där jag är lat och inte orkar jobba, inte tjänar pengar, inte har möjlighet att göra något jag verkligen vill. Jag plågar min kropp med skräpmat och godis och riskerar att förkorta mitt redan korta liv avsevärt. Varför?
Jag måste verkligen börja ta tag i mitt liv. Jag måste jobba häcken av mig, tjäna pengar, så jag kan ta mig till de platser jag vill, göra de tatueringar jag vill, leva precis som jag vill för att känna att jag mår bra och har gjort det bästa av mitt liv. Just nu leder jag mig ner i ett av de sämre valen.
Jag mår verkligen inte bra just nu. Det gör att Thomas inte heller mår bra. Varför utsätter jag oss båda för det?
Det kommer bli jobbigt ett tag, jag kommer få jobba hårt för att tjäna in de pengar jag behöver, men är det inte värt det för att det sedan ska gå uppåt? Vill jag hellre må halvkasst hela tiden? Nej, jag tror inte det.
Jag har ju drömmar, så många.
Det som gör mig så ledsen är att människorna aldrig har tid att leva sitt liv fullt ut. Vi har själva sett till att det består av jobb, karriär, familj. Jag säger inte att det är dåligt, verkligen inte. Jag vill hellre vara där än här. Men innan dess tänker jag ta med Thomas till världens alla hörn. Vi ska njuta av världen tillsammans, vi ska styra kosan precis dit vi vill. Och må bra! Vill jag åka till Los Angeles och tatuera mig hos Kat så tänker jag göra det. Mår jag bra med tatueringar så tänker jag täcka kroppen med dem. Jag bara önskar att vårt liv bestod att njutas av, inte att stressas sönder av.
Jag vet ju vad jag vill. Varför är det då så svårt att genomföra det?
Vad gulliga ni är som planerar med Emil! Blir så glad när jag läser det!
Livet går upp och ner. Och det är bara bra. För hur ska vi annars lära oss att uppskatta det som är bra? Om vi inte vet hur det är att ha det dåligt...
Samtidigt ger det oss energi att jobba oss till det vi vill. Men visst fan är det jobbigt när man är i en svacka och man inte ser någon utväg därifrån. Som att man är i ett ekorrhjul och inte kan ta sig ur. En nedåt gående spiral som inte har något slut...
Men jag lovar dig att det kommer ljusare dagar. Livet blir bättre. Bara man ger sig fan på det! Skit i vad andra tycker om dina drömmar. De är dina och ingen kan ta dom ifrån dig!
Sätt upp SMÅ mål i livet och se hur du sakta men säkert kommer att börja klättra uppåt.
Ju fler mål du sen kommer att nå, desto bättre kommer du att må. Och livet kommer att bli enklare. Och de stora målen och drömmarna kommer kännas närmare. Och helt plötsligt kommer livet kännas helt underbart igen. Men ge inte upp dina drömmar!
KRAM!!!!!
Nej det var sista dagen idag..
