In the name of Len

Jag har kommit till en insikt. En jobbig, men nödvändig.
Jag ska sluta ödsla en massa tid och jobbig energi på panik-gå ner i vikt till bröllopet.
Jalla älskar mig som jag är, och alla som kommer tycker att jag är fin ändå. (Om inte, så vet jag inget annat :P)
Det är jag själv som är hindret, det är jag som tycker att jag är avskyvärt ful. Armarna är mitt största problem, överarmarna då. Men i värsta fall jag kan jag ha en söt kofta över. Och jag ska ju fortfarande träna i två månader till, så lite bör dom ju hinna ändras. Träningen gör jag inte för att hetsa ner i vikt, utan för att må bättre.

Ja, det var min smärtsamma insikt.

Dessutom kan jag börja kika på bröllopsklänningar nu i tid. Vilken tur att min far idag satt in pengar till den då, kanske en tripp till Birsta idag då då? ;)