Godnatt!

Gick och la mig med dörren öppen. Hallen var mörk och läskig, en garderobsdörr var halvöppen och mörk och läskig. Det var tyst och knäppte och knakade i hela huset. Jag bröt ihop.
Så efter mycket om och men sitter jag nu i Timrå (tack Persson!) och ska få sova med ljud och ljus och make.
Det gick helt enkelt inte.
Nu när jag kom hem blev det verklighet att Stalin inte är våran längre. Ingen kattlåda, ingen lite kisse som kommer och möter en, ingen som kommer klättra på en när man lagt sig för att få lite uppmärksamhet... så jag bryter ihop lite till. Men ja, det kanske behövs för att bearbeta det, så det blir lättare att gå vidare. Men just nu är det jobbigt. Skönt att min älskade finns här för mig, han är fantastisk.

Min älskade kissekatt... kommer sakna dig så mycket ♥
(inte bästa bilden, men den enda jag hittade på den här datorn)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0