In the name of Len

Ja, hemma får man väl kanske säga nu då?
Resan gick sådär. Hitler fick åka i min sportbag, han trivs bättre där än i en kattbur.
Jag tänkte att han skulle få lite mer luft än i väskan, så jag öppnade den på vägen, ut for ett Hitler-huvud och sedan började han jama som aldrig förr. Höööögt och lääänge. Stackarn, första gången han åkte bil! Han var helt knäckt.
Som tur är så filmade jag ju detta ;)
Om jag nu lyckas få det att funka.... (jisses, fick lägga in filmerna på youtube innan jag kunde ladda ner dom här... sen när jag väl skulle ladda ner dem här så vet jag inte hur html-sidan fungerar längre, finns ingen uppdatera-knapp?!)

Vilken tur att jag har tekniska människor i min släkt... tack Stefan xD

 

Sedan kom vi fram, Hitler släpptes ut, Wilma gick efter honom ett bra tag innan han ens upptäckte att hon var där xD
Han nosade lite på henne, fräste två gånger, sen fortsatte han bara att undersöka lägenheten.
När jag lyfte upp honom en liten stund senare märkte jag att han var alldeles klibbig på alla fyra tassar. Svettas katter genom trampdynorna? Dessutom flämtade han lite lätt. Det kan ha varit en väldigt traumatisk upplevelse för honom det här. Vi får ge det lite tid. Det blir nog bättre bara han vänjer sig vid allt nytt. Just nu ligger han under bordet vid mina fötter och morrar så fort något rör sig (eller helt plötsligt när ingenting rör sig även).

Katternas första möte ;)