In the name of Len

Jag börjar få ångest. Ångest för borrande, knarrande, skrapande, petande och stickande. Jovisst, det handlar om tandläkaren. Sist jag var där och borrade mitt hål så sa tandläkaren att "det här blir kanske inte alls bättre, då får du komma tillbaka och rotfylla". Jag tror att jag börjar komma dit. Det börjar värka mer och mer för varje dag, samtidigt som ångesten och skräcken växer sig starkare och starkare. Där får man för att man slarvar med tandborstningen. Jag ska naturligtvis vänta så länge som möjligt, tills det inte längre går att äta eller någonting. Förhoppningsvis kommer jag inte dit. Jag vet inte vad jag ska göra... har hört skräckhistorier om rotfyllning. Jag funderar på att bara rycka ut skiten. Det går snabbt, det är billigare, och det finns inget kvar att få ont i sen. Jag kan nog klara mig utan den tanden. Tuggar inte på den sidan ändå (blir så naturligt eftersom det ilar där). Nu var det ju bara det där med motivationen att gå dit. Jag är LIVRÄDD för tandläkaren. Komplett skräckslagen. Lustgas kanske jag skulle kunna ta, men det lär väl kosta as.

Waa, vad ska jag göra??!?!? (och jag lyder inte: "Ta tag i det och gör det så blir det gjort.")