In the name of Len

Tänk vad tiden går fort. Onsdag redan, snart är det fredag och dags att åka hem. Trist. Vill inte. Vill stanna här jättelänge.
Men men, jobbet kallar på lördag.

Vaknade runt 9. Det är tyst och stilla.
Ingen trafik som dundrar utanför fönstret.
En radio spelar lite tyst i köket.
Tittar ut, snön lite tjock och vit och fin på marken.
Några flingor dalar sakta ner från himlen.
Allt är så lugnt!
Jag är verkligen på avkoppling. Det känns i hela kroppen.

Ska kliva upp och göra lite frukost.
Ringa Karin ska jag också göra. Och farmor.
Sedan ska jag börja knata iväg mot Karin. Det är några kilometer, men vem bryr sig när det är så fint?

Ha en jätteskön dag!