In the name of Len

Hemma en dag tidigare. Mötet gick snabbt och bra och vi kände att det var onödigt att stanna en dag extra när vi inte behövde, så vi packade ihop och for hem.
Mycket bra för mig så jag får en extra dag att plugga på.

Har precis sett den bästa och jobbigaste film jag någonsin sett.
Jag har aldrig gråtit så mycket i en film.
Den heter Powder och storyn är som följer:

When sheriff Barnum investigates the death of an elderly rural resident, he discovers a teenage grandson living in the basement. Raised by his grandparents, he has experienced the world only through books, never leaving the family farm. He is sent to a state home for boys where he has trouble fitting in socially. His odd appearance and unusual abilities cause the small town residents to fear and ridicule him. However, not all are afraid. Some begin to view his potential and gifts with wonderment.

Harassed by classmates who won't accept his shocking appearance, a shy young man known as "Powder" struggles to fit in. But the cruel taunts stop when Powder displays a mysterious power that allows him to do incredible things. This phenomenon changes the lives of all those around him in ways they never could have imagined.3


Det ingår även en sjuk kvinna i filmen, som jag skulle kunna tänka mig har cancer.
Hur som helst så är hon så fruktansvärt lik mamma under hennes sista dagar.
Hur sjuk hon är, utseendet, det kala huvudet, allt.
Jag grät och grät och grät. Gråter fortfarande. Så otroligt många minnen som dyker upp, det är jättejobbigt.
Även bror tyckte att det var jobbigt att se.
Det gör inte saken bättre att jag drömde inatt att jag var och hälsade på mamma i Kanada där hon bodde med sina islandshästar, tjänade bra med pengar och hade det allmänt bra.
I drömmen hade hon även kalt huvud, helt kalt, utan minsta antydan till hår, vilket gjorde att filmen blev ännu jobbigare.

Filmen var dock så fantastisk så att det inte går att låta bli att se den, det är bara ett måste. Helt otrolig.

Nu ska vi gå och lägga oss, ska försöka somna om jag väl slutar gråta någon gång.
Hoppas att jag drömmer om mamma inatt igen, det var en så underbar dröm.
Nästan som att hon ville tala om för mig att hon har det jättebra var hon än är.